#2 Riskfria äventyr

Logga 4

Har du någonsin känt pirret av spänning inför slutstriden i en Marvelfilm? Har du svettats i biostolen när de vankas klimax och uppgörelse bland superhjältarna? Vrider du dig av oro i TV-soffan för hur det ska gå med de klassiska karaktärerna? Inte? Nej, inte jag heller. Jag är ganska likgiltig och det finns anledningar till det.
En viktig del är något som Marvel är mästare på och som kallas deus ex machina – gud ur maskinen. Det är ett grepp som går ut på att författaren introducerar ett problem som karaktärerna sedan löser på ett sätt som är omöjligt att förutse för publiken. För den stressade författaren kan det vara en räddare i nöden, men att plötsligt ändra spelreglerna bryter ner publikens förtroende för, och inlevelse i, berättelsen.

En annan anledning är att Marvels skurkar är oerhört bra på att hota med oändlig förstörelse, lidande och död, men betydligt sämre på att förklara hur all den utlovade undergången ska gå till. Hur ska man kunna bli rädd för något som ingen bryr sig om att förklara? Publiken förutsätts lita på att hoten är verkliga och påtagliga, men när hoten är så abstrakta är det svårt att känna någon oro värd att tala om.

Det kanske allra allvarligaste problemet med Marvels superhjältar är att de, trots att de klagar dag ut och dag in om hur svårt det är att rädda världen, faktiskt är rätt bra på det. Lite för bra på det. Det omöjliga blir helt plötsligt inte så omöjligt – det blir till och med ganska lätt. Om vi uppskattar tidsåtgången för att förgöra en genomsnittsskurk i Marvelfilmerna, var hamnar vi då? Ett par dagar? En eftermiddag? En kafferast? Timlönen för en valfri Avenger framstår lätt som orimligt hög.

Vilken konsekvens får detta för berättelserna och för karaktärerna? Det blir svårt att bry sig. Jorden håller på att gå under – so what? Universum tas över av mörkrets krafter – ingen fara, kompis! Det är klart att vi kan uppskatta en film ändå – Guardians of the Galaxy 2 lyckades väldigt bra med att underhålla, det är jag den första att erkänna. Samtidigt kan jag inte låta bli att fråga mig om ett äventyr utan risk verkligen är ett äventyr.

/Kjellén

P.S. Jämför gärna Marvelfilmerna med till exempel Mad Max: Fury Road. Skillnaden är enorm trots att Mad Max också hamnar i kategorin absurd fantasiexplosion. För Max är riskerna tydligare och trovärdigare i sin omfattning, och konsekvenserna av karaktärernas agerande är uppenbara. Resultatet blir en mycket mer gripande berättelse, utan avkall på action och effekter.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *