#5 En myra in mängden

Logga 7

Det här inlägget innehåller spoilers för Antz.

Filmen Antz hade den otacksamma uppgiften att gå upp på biograferna samma år som den där andra berömda, datoranimerade filmen om insekter från det creddigare produktionsbolaget, och har därmed fallit lite i glömska. Visst finns det likheter mellan Antz och Ett småkryps liv, men medan den senare är en barnfilm helt och hållet, har Antz en vuxnare ton. Ibland. För trots att filmen innehåller svordomar, ond bråd död och sexuella referenser är det ändå en saga – och en bekant sådan.

Antz handlar om myran Z som tröttnar på att rätta in sig i leden och att göra som alla andra dag ut och dag in. När han stöter ihop med stackens prinsessa får han nog och bestämmer sig för att bryta mot konventionerna. Han ska visa att man kan leva ett liv som inte är inrutat, och att man kan slå sig fri från vardagens monotoni. Efter mycket om och men lyckas han rädda prinsessan från farliga yttre hot och myrstacken från ondskefulla inre hot. Därefter lever de lyckliga i alla sina dagar, tack vare att Z vågade tänka annorlunda.

Ett viktigt tema är alltså vikten av att våga vara sig själv. Halvvägs igenom filmen slår det mig att om det är något som Antz inte vågar så är det just det. Både handlingen i stort och de små händelserna som för den framåt är så klyschigt hanterade att till och med den blygsamma timme och tjugo minuter filmen pågår känns lite väl långt. Vi vet ju ändå vad som kommer att hända, och det är svårt att hitta någon annan kvalitet som får oss att vilja veta hur filmen slutar.

En filmskapare behöver inte försöka hitta en helt ny historia att berätta. Det är inte det originalitet handlar om. Istället handlar det om hur man tar sig an handlingen, och vad man gör med den. En originell historia känns fräsch eftersom den berättas på ett sätt som bara den regissören och den författaren kan berätta den. Om man berättar historien på ett eget sätt spelar det mindre roll om det är ytterligare en klassisk saga i ny skrud – den kommer ändå stå ut i mängden.

Lösningen på klyschor och bristande originalitet är inte att krångla in sig i nya varianter på vad som ändå kommer att vara bekanta historier. Lösningen är att ge sig själv utrymme att berätta historien på sitt eget sätt. Skaparna bakom Antz har inte lyssnat på den läxa man försöker lära andra, men filmen är ett perfekt exempel på när en bekant historia berättas på ett bekant sätt och därför åldras väldigt snabbt.

/Kjellén

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *