#7 Blod och tårar

Logga 9

Det här inlägget innehåller spoilers för Metropolis och V för Vendetta.

Metropolis är en film om ett framtida samhälle där klyftorna mellan de mäktiga som styr och arbetskraften som bygger är enorm. De förra lever bekväma liv i Babels torn-liknande skyskrapor och de senare bor långt under jorden med en daglig hissresas avstånd till sitt hårda arbete. De två samhällskikten har i princip ingen kontakt med varandra, och spänningarna är enorma. När så predikanten Maria ger arbetarna hopp om ett bättre liv är revolutionen ett faktum.

När jag under sommarledigheten såg om Fritz Langs science fiction-drama slog det mig att man med fördel kan dra paralleller till en betydligt modernare film, V för vendetta. Även där finns grunden för en stor samhällsomvälvning – något som rebellen V utnyttjar för att starta sin revolution. Resultatet i båda filmerna är att folket slår sig fria från bojorna under stort jubel.

Men det intressanta i jämförelsen kommer när man tittar på hur Maria och V åstadkommer sina mål. V dödar, lemlästar och trakasserar sina meningsmotståndare. Maria ägnar sin tid åt att hitta en pålitlig medlare i konflikten, som har båda sidornas förtroende och därför kan lägga grunden till något nytt. Skillnaden i hur de tar sig an sitt kall är enorm.

Båda filmerna slutar med att huvudpersonerna uppnår frihet åt dem de representerar, men i verkligheten hade Maria sannolikt varit betydligt mer framgångsrik. Det är svårt att bygga ett fritt, rättvist och välfungerande samhälle med våldsamma metoder – särskilt om nämnda samhälle ska vara motståndskraftigt mot framtida våldsamma försök till maktövertaganden. Att däremot samarbeta för att skapa ett bättre samhälle har större chanser att lyckas, eftersom man då strävar mot samma mål, och för att man kan fördöma framtida våld utan att hyckla.

Metropolis är en vuxnare film i sitt tankesätt, och även om jag tycker om V för vendetta rent filmiskt, lämnar dess handling en besk eftersmak. För V är nämligen varken makten eller folket särskilt mänskliga. Maria å sin sida inser att man bäst bygger samhällen när de båda sidorna kan mötas som människor.

/Kjellén

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *